Inlägg 198: 1000 Shattered Dreams.
Jahaja, här håller man på att skriva ett fint inlägg om drömmar, men så trashar inboxen det, kul. Hö hö.
Nåja, jag tänkte i vilket fall fortsätta vara lite seriös, och skriva om en liten tanke som slog mig igår, när jag läste om en person som hade planer på att flytta in med sin pojkvän.
"Oj, det var ju trevligt" tänkte jag först, men sen tänkte jag efter, och tyckte det var lite konstigt. Det verkar vara ett så stort beslut att man inte bestämmer det över natten. Personligen skulle jag aldrig tänka mig att flytta direkt från mitt nuvarande hem till min partners hem.
(Nu kanske det finns en av er bloggister som protesterar)
Jag menar, vad skulle hända om det blir ett gräl och det tar slut när man levt tillsammans kanske 3-4 månader? Inte kan båda bo kvar, och med största sannolikhet kan man inte flytta hem igen heller, föräldrarna kanske gjort om rummet till, tja, arbetsrum. Visst, man kanske får låna soffan att sova på ett par nätter, men sen då? Leta lägenhet, jovisst, men det är ju inte det lättaste i dagens samhälle.
Så därför anser jag att det är bättre att bo själv en tid, få upp en fungerande ekonomi, därefter satsa på kärleken.
Men, det kanske bara är jag? Vi får väl se.
Nåja, det var väl det jag ville skriva av mig idag. Imorrn kanske jag skriver om inlägget om drömmar, vi får väl se. Ha en fortsatt bra kväll :D
P.S.
Anonyma kommentarer uppskattas inte lika mycket som de med namn. Kom ihåg det!
Nåja, jag tänkte i vilket fall fortsätta vara lite seriös, och skriva om en liten tanke som slog mig igår, när jag läste om en person som hade planer på att flytta in med sin pojkvän.
"Oj, det var ju trevligt" tänkte jag först, men sen tänkte jag efter, och tyckte det var lite konstigt. Det verkar vara ett så stort beslut att man inte bestämmer det över natten. Personligen skulle jag aldrig tänka mig att flytta direkt från mitt nuvarande hem till min partners hem.
(Nu kanske det finns en av er bloggister som protesterar)
Jag menar, vad skulle hända om det blir ett gräl och det tar slut när man levt tillsammans kanske 3-4 månader? Inte kan båda bo kvar, och med största sannolikhet kan man inte flytta hem igen heller, föräldrarna kanske gjort om rummet till, tja, arbetsrum. Visst, man kanske får låna soffan att sova på ett par nätter, men sen då? Leta lägenhet, jovisst, men det är ju inte det lättaste i dagens samhälle.
Så därför anser jag att det är bättre att bo själv en tid, få upp en fungerande ekonomi, därefter satsa på kärleken.
Men, det kanske bara är jag? Vi får väl se.
Nåja, det var väl det jag ville skriva av mig idag. Imorrn kanske jag skriver om inlägget om drömmar, vi får väl se. Ha en fortsatt bra kväll :D
P.S.
Anonyma kommentarer uppskattas inte lika mycket som de med namn. Kom ihåg det!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Sen finns det ju dom som föredrar att vara anonyma.
Det är klart båda kan bo kvar, det beror på hur mycket de vill vara i förhållandet. Om de bara bråkar om en liten småsak och sedan flyttar isär p.g.a det, då var det inte menat i början heller.
Trackback
